För nästan exakt 12 år sedan träffade jag K för första gången. Det var augusti och nervositeten och förväntningarna låg, liksom denna bröllopsdag, i luften. Vi var svartklädda från topp till tå och väntade på att våra namn skulle ropas upp där i cafét på Beckmans. Det var så det började. Nu är vi äldre, lite visare, lite snyggare och har iallafall tänjt lite grann på det här med den svarta klädkoden, inte minst K som så oftast klär sig i fina, glada klänningar, vilka passar hennes personlighet.
Och M och jag som bott på samma gata i 20 år, lite lätt ovetandes om varann och jag undrar eg hur många gång vi suttit där på samma buss på väg in mot stan. Han är inte bara trevlig och rolig utan besitter också ett stort tålamod. De omtalade "vaniljvita" väggarna som K beskrivit som "solgula", en färg ej tjänlig för vardagsrumsväggar måste målas över, i vitt så klart ...och den där glassmaskinen, som ju hade en rätt central placering i köket med ett eget bord och allt. Den har blivit förvisad till källaren och ersatts av vita pressglasskålar och inte minst två helt galna katter!
Hur som helst, i lördags bjöds det till bröllop och det var fint, gott, hur trevligt som helst och K & M strålade. ♥
4 kommentarer:
Ja vad fint! Grattis Karin från mig Sara och Carolina- vet inte om du har rört dig så långt från den svarta skalan- du har gått lite mot gråskalan med stänk av smutsrosa.
Ha ha, ja, det kan man nog säga.
Va fint du skrivit!! Jag blev alldeles rörd :) Det var verkligen så bra i lördags! Hoppas du har fler fina bilder att skicka sen! KRAM
Hej svejs! Sjuka familjen här! Fina bilder och roliga inlägg som alltid. Har faktiskt börjat blogga lite jag också.
skoggiesbarnklader.blogspot.com
satt ju och tittade på barnkläder på nätet hela tiden så jag tänkte att du kunde jag ju lika gärna blogga om det.
Hoppas vi kan ses snart. Vi skulle ju ses för ett tag sedan men det rann ut i sanden. Tiden går så fort. Just nu är vi sjuka iaf, så jag ska höra av mig när vi är friska igen.
Skicka en kommentar