På dörrmattan i måndags låg både Elle och Sköna hem+bifogad chokladbit. Att man kan bli så glad för ett par tidningar och choklad! Annars läser jag just nu boken Ljust och fräscht av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert.
Jodå, igenkänningsfaktorn är ibland skrämmande hög, t ex om vit färg. Har man inte valt vit färg någon gång eller målat så tror man nog att vit färg är vit färg. Vissa skrattade lite och sa att "ska det vara så svårt för er att bestämma vit färg på väggarna". Vitt som går i grått, blått, lila, rosa, grönt, beige... Ja, det finns en hel del mellan snövit till gräddvit om man säger så. Hur som helst så slutade det med färgen Uppsala-vit, en vit som går lite åt det gråa/gröna hållet, vi ville inte ha någon som gick åt det gula, men ändå skulle den vara lite varm. Vitt är inte bara vitt alltså. Visst känner man igen sig i klyshor och att man faktiskt, även om jag ogärna erkänner det, har arrangerat grönsakerna eller rättat till en kruka för att få en "bättre balans". Men för att försvara mig lite så är det väldigt skönt när saker är placerade på ett "behagligt sätt". Det kan vara på ett stökigt-behagligt -sätt eller nåt annat men just att förhållande mellan färg, form, storlek osv känns bra. Jag kan inte beskriva det på ett mindre pretto sätt tyvärr...
På listan över de tio sakerna man bara gör i inredningsreportage håller jag inte alls med utan bockar snabbt av att vi spelar både akustisk gitarr, torkar svamp, skalar rabarber och bakar cupckes med strössel i form av stjärnor, ja faktiskt även hjärtan och snöflingor ;)
H kollade upp från boken och sa lite upprört att han minsann använde kapris, ofta dessutom! (det fanns med på listan över saker man bara har i kylen men aldrig använder)
Väldigt underhållande läsning om ni gillar inredning!
