För nästan exakt 12 år sedan träffade jag K för första gången. Det var augusti och nervositeten och förväntningarna låg, liksom denna bröllopsdag, i luften. Vi var svartklädda från topp till tå och väntade på att våra namn skulle ropas upp där i cafét på Beckmans. Det var så det började. Nu är vi äldre, lite visare, lite snyggare och har iallafall tänjt lite grann på det här med den svarta klädkoden, inte minst K som så oftast klär sig i fina, glada klänningar, vilka passar hennes personlighet.
Och M och jag som bott på samma gata i 20 år, lite lätt ovetandes om varann och jag undrar eg hur många gång vi suttit där på samma buss på väg in mot stan. Han är inte bara trevlig och rolig utan besitter också ett stort tålamod. De omtalade "vaniljvita" väggarna som K beskrivit som "solgula", en färg ej tjänlig för vardagsrumsväggar måste målas över, i vitt så klart ...och den där glassmaskinen, som ju hade en rätt central placering i köket med ett eget bord och allt. Den har blivit förvisad till källaren och ersatts av vita pressglasskålar och inte minst två helt galna katter!
Hur som helst, i lördags bjöds det till bröllop och det var fint, gott, hur trevligt som helst och K & M strålade. ♥
